Så kan Fullkomligt stillastående användas i en mening
- Ställ brevet så, herr greve, att Nickolson genast möter mig med ett fullkomligt förtroende och utan omsvep.
- Hennes kläder sutto fattigt snävt kring gestalten, och ansiktet doldes fullkomligt av de grova, röda händerna.
- Han satt med armarna knäppta om knäna, fullkomligt oberörd.
- De engelska karlarna voro fullkomligt odugliga, de gjorde ingenting annat än strövade omkring efter behag, söpo, slogos och stulo som korpar.
- Kommer att blygas för sin mor, menar ni, Jag fattar fullkomligt er tanke.
- Ty människorna ha i själva verket aldrig trott på några fullkomligt okroppsliga och under alla förhallanden osynliga andar.
- Han tyckte sig, med ett visst nöje, förmärka, att hennes huvud stundom vacklade, och att hon ej höll sin gestalt fullkomligt väl på hästen.
- Min mor var fullkomligt lugn och gjorde honom inga förebråelser.
- Erna var en blek, späd flicka med blå ögon, som hade en stillastående, dum blick.
- Nå, det var ju mycket enkelt och fullkomligt lagligt.
- Hon är fullkomligt övertygad om detta och anser det vara hennes absoluta skyldighet som mor att skydda P.K.
- Men jag vet icke desto mindre, att jag har fullkomligt ratt i vad jag sagt.
- - Låt mig vara fullkomligt uppriktig.
- Ni kan lita på mig fullkomligt.
- Och hon kände endast dess tydligare, hur fullkomligt okunnig hon var om de hemliga drivkrafterna i hans liv.
- I hans ansikte kunde man icke varsebliva denna liknöjdhet åt allt, som utmärker den erfarne, den i livets hela omfång fullkomligt kunnige.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
